one step forward and two step back..


jag vet inte vad jag ska säga.. jag hoppades för mycket. eller nä, jag hoppades inte, inte om någon säger att man är tillsammans, för att sedan efter några dagar säga att man ska ta det lugnt & kanske inte ses igen.
Det kändes ju så bra, allt han sa, vad var det? påhittat?
Han ville inte försöka, han ville.. Märkte det.
Hur kan man ändra sig så? jag förstår inte, jag vill inte förstå, just nu är jag bara ledsen.
För ett sms, & ett ironiskt skämt, hur i hela världen skulle jag kunna veta det??
Sen var det för långt avstånd, det visste han ju innan..

Men jag tänker inte skylla på nån, den enda att skylla på är mig själv, jag tillät mig att bli kär.

Jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden och att jag visste hur det var innan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback